Fotovoltaiska växelriktare har strikta tekniska standarder precis som vanliga växelriktare. Alla växelriktare måste uppfylla följande tekniska indikatorer för att betraktas som en kvalificerad produkt.
1. Utgångsspänningsstabilitet
I solcellssystemet lagras den elektriska energin som genereras av solcellen först av batteriet och omvandlas sedan till 220V eller 380V växelström via växelriktaren. Batteriet påverkas dock av sin egen laddning och urladdning, och dess utgångsspänning varierar kraftigt. Till exempel, för ett batteri med en nominell spänning på 12V kan dess spänningsvärde variera mellan 10,8 och 14,4V (överskridande av detta intervall kan orsaka skador på batteriet). För en kvalificerad växelriktare bör förändringen av den stationära utgångsspänningen inte överstiga ±5% av nominellt värde när ingångsspänningen ändras inom detta intervall, och när belastningen ändras plötsligt bör avvikelsen från utgångsspänningen inte överstiga ±10% av nominellt värde.
2. Vågformsförvrängning av utspänning
För sinusvågväxelriktare bör den maximalt tillåtna vågformsförvrängningen (eller harmoniskt innehåll) anges. Vanligtvis uttryckt som den totala vågformsförvrängningen av utspänningen, bör dess värde inte överstiga 5 % (enfasutgång tillåter 10 %). Eftersom den höga harmoniska strömmen som matas ut av växelriktaren kommer att generera ytterligare förluster, såsom virvelströmmar, på den induktiva lasten. Om växelriktarens vågformsförvrängning är för stor, kommer det att orsaka allvarlig uppvärmning av lastkomponenterna, vilket inte bidrar till säkerheten för elektrisk utrustning och allvarligt påverkar systemets driftseffektivitet.
3. Nominell utgångsfrekvens
För laster som inkluderar motorer, såsom tvättmaskiner, kylskåp etc., eftersom motorns optimala frekvens är 50 Hz, är frekvensen för hög eller för låg, vilket kommer att orsaka att utrustningen värms upp och minskar systemets driftseffektivitet och livslängd. Utgångsfrekvensen bör ha ett relativt stabilt värde, vanligtvis nätfrekvensen 50 Hz, och dess avvikelse bör ligga inom ±1 % under normala driftsförhållanden.
4. Lasteffektfaktor
Karakterisera växelriktarens förmåga att bära induktiva eller kapacitiva laster. Sinusvågväxelriktarens effektfaktor är 0,7 till 0,9, och märkvärdet är 0,9. Vid en viss lasteffekt, om växelriktarens effektfaktor är låg, kommer växelriktarens erforderliga kapacitet att öka, vilket ökar kostnaden och den synbara effekten hos växelströmskretsen i det solcellsbaserade systemet. När strömmen ökar kommer förlusterna oundvikligen att öka, och systemets effektivitet kommer också att minska.
5. Växelriktarens effektivitet
Växelriktarens verkningsgrad avser förhållandet mellan uteffekten och ineffekten under de angivna arbetsförhållandena, uttryckt som en procentandel. I allmänhet avser den nominella verkningsgraden för den solcellsbaserade växelriktaren ren motståndsbelastning, under 80 % belastning. Eftersom den totala kostnaden för det solcellsbaserade systemet är hög bör den solcellsbaserade växelriktarens verkningsgrad maximeras, systemkostnaden minskas och det solcellsbaserade systemets kostnadseffektivitet förbättras. För närvarande ligger den nominella verkningsgraden för vanliga växelriktare mellan 80 % och 95 %, och verkningsgraden för lågeffektväxelriktare måste vara minst 85 %. I den faktiska designprocessen för det solcellsbaserade systemet bör man inte bara välja högeffektiva växelriktare, utan samtidigt bör systemet konfigureras på ett rimligt sätt för att få det solcellsbaserade systemets belastning att arbeta så nära den optimala verkningsgradspunkten som möjligt.
6. Nominell utgångsström (eller nominell utgångskapacitet)
Indikerar växelriktarens nominella utgångsström inom det angivna belastningseffektfaktorområdet. Vissa växelriktarprodukter anger den nominella utgångskapaciteten, vilken uttrycks i VA eller kVA. Växelriktarens nominella kapacitet är när utgångseffektfaktorn är 1 (dvs. ren resistiv belastning), den nominella utgångsspänningen är produkten av den nominella utgångsströmmen.
7. Skyddsåtgärder
En växelriktare med utmärkt prestanda bör också ha kompletta skyddsfunktioner eller åtgärder för att hantera olika onormala förhållanden under faktisk användning, så att själva växelriktaren och andra komponenter i systemet inte skadas.
(1) Försäkringstagare med underspänning ingång:
När ingångsspänningen är lägre än 85 % av märkspänningen bör växelriktaren ha skydd och display.
(2) Ingångsöverspänningsförsäkringskonto:
När ingångsspänningen är högre än 130 % av märkspänningen bör växelriktaren ha skydd och display.
(3) Överströmsskydd:
Växelriktarens överströmsskydd bör kunna säkerställa snabb åtgärd när lasten kortsluts eller strömmen överstiger det tillåtna värdet, för att förhindra att den skadas av stötströmmen. När arbetsströmmen överstiger 150 % av nominellt värde bör växelriktaren kunna säkra automatiskt.
(4) Garanti för kortslutning av utgången
Växelriktarens kortslutningsskyddsåtgärdstid bör inte överstiga 0,5 sekunder.
(5) Skydd mot omvänd polaritet ingångs:
När de positiva och negativa polerna på ingångsterminalerna är omkastade, bör växelriktaren ha en skyddsfunktion och display.
(6) Blixtskydd:
Växelriktaren ska ha åskskydd.
(7) Övertemperaturskydd etc.
Dessutom, för växelriktare utan spänningsstabiliserande åtgärder, bör växelriktaren även ha utgångsöverspänningsskydd för att skydda lasten från överspänningsskador.
8. Startegenskaper
Karakterisera växelriktarens förmåga att starta med belastning och prestandan under dynamisk drift. Växelriktaren bör garanteras att starta tillförlitligt under nominell belastning.
9. buller
Transformatorer, filterinduktorer, elektromagnetiska brytare och fläktar i kraftelektronisk utrustning genererar alla buller. När växelriktaren är i normal drift bör dess buller inte överstiga 80 dB, och bullret från en liten växelriktare bör inte överstiga 65 dB.
Publiceringstid: 8 februari 2022
