Fotovoltaiska inverterare har strikta tekniska standarder som vanliga inverterare. Alla inverterare måste uppfylla följande tekniska indikatorer för att betraktas som en kvalificerad produkt.
1. Utgångsspänningsstabilitet
I det fotovoltaiska systemet lagras den elektriska energin som genereras av solcellen först av batteriet och omvandlas sedan till 220V eller 380V växelström genom inverteraren. Batteriet påverkas emellertid av sin egen laddning och urladdning, och dess utgångsspänning varierar mycket. För ett batteri med en nominell 12V kan till exempel spänningsvärdet variera mellan 10,8 och 14,4V (överskridande av detta område kan orsaka skador på batteriet). För en kvalificerad inverterare, när ingångsspänningen ändras inom detta intervall, bör ändringen av utgångsspänningen i stabilitet inte överstiga ± 5% av det nominella värdet, och när belastningen ändras plötsligt bör utgångsspänningsavvikelsen inte överstiga ± 10% av nominellt värde.
2. Vågformsförvrängning av utgångsspänningen
För sinusvåginverterare bör den maximala tillåtna vågformsförvrängningen (eller harmoniskt innehåll) anges. Vanligtvis uttryckt som den totala vågformsförvrängningen av utgångsspänningen, dess värde bör inte överstiga 5% (enfasutgången tillåter 10%). Eftersom den högordnade harmoniska strömproduktionen från inverteraren kommer att generera ytterligare förluster såsom virvelström på den induktiva belastningen, om vågformsförvrängningen av växelriktaren är för stor, kommer det att orsaka allvarlig uppvärmning av lastkomponenterna, vilket inte bidrar till säkerheten för elektrisk utrustning och allvarligt påverkar systemet. driftseffektivitet.
3. Klassad utgångsfrekvens
För belastningar inklusive motorer, såsom tvättmaskiner, kylskåp, etc., eftersom den optimala frekvensen för motorn är 50Hz, är frekvensen för hög eller för låg, vilket gör att utrustningen värms upp och minskar driftseffektiviteten och livslängden för systemet. Utgångsfrekvensen bör vara ett relativt stabilt värde, vanligtvis kraftfrekvensen 50Hz, och dess avvikelse bör vara inom ± 1% under normala arbetsförhållanden.
4. Belastningseffektfaktor
Karakteriserar inverterarens förmåga att bära induktiva eller kapacitiva belastningar. Lastkraftsfaktorn för sinusvågsinverteraren är 0,7 till 0,9 och det nominella värdet är 0,9. När det gäller en viss belastningseffekt, om växelriktarens effektfaktor är låg, kommer den erforderliga kapaciteten för växelriktaren att öka, vilket kommer att öka kostnaden och öka den uppenbara kraften i AC -kretsen i det fotovoltaiska systemet. När strömmen ökar kommer förlusterna oundvikligen att öka och systemeffektiviteten kommer också att minska.
5. Inverteringseffektivitet
Effektiviteten hos inverteraren avser förhållandet mellan utgångseffekten och ingångseffekten under de angivna arbetsförhållandena, uttryckt i procent. I allmänhet avser den nominella effektiviteten för den fotovoltaiska inverteraren ren motståndsbelastning, under 80% belastning. s effektivitet. Eftersom den totala kostnaden för det fotovoltaiska systemet är höga, bör effektiviteten för den fotovoltaiska växelriktaren maximeras, systemkostnaden bör sänkas och kostnadseffektiviteten för det fotovoltaiska systemet bör förbättras. För närvarande är den nominella effektiviteten för mainstream-inverterare mellan 80%och 95%, och effektiviteten för lågkraftsinverterare måste vara inte mindre än 85%. I den faktiska designprocessen för det fotovoltaiska systemet bör inte bara högeffektiv inverterare väljas, utan samtidigt bör systemet vara rimligt konfigurerat för att få den fotovoltaiska systembelastningen att fungera nära den optimala effektivitetspunkten så mycket som möjligt.
6. Klassad utgångsström (eller nominell utgångskapacitet)
Anger den nominella utgångsströmmen för växelriktaren inom det angivna belastningseffektfaktorområdet. Vissa växelriktarprodukter ger den nominella utgångskapaciteten, som uttrycks i VA eller KVA. Omformarens nominella kapacitet är när utgångseffektfaktorn är 1 (dvs ren resistiv belastning), den nominella utgångsspänningen är produkten från den nominella utgångsströmmen.
7. Skyddsåtgärder
En inverterare med utmärkt prestanda bör också ha fullständiga skyddsfunktioner eller åtgärder för att hantera olika onormala förhållanden under faktisk användning, så att själva inverteraren och andra komponenter i systemet inte skadas.
(1) Input Undervoltage PolicyHolder:
När ingångsspänningen är lägre än 85% av den nominella spänningen, bör växelriktaren ha skydd och display.
(2) Inputspänningsförsäkringskonto:
När ingångsspänningen är högre än 130% av den nominella spänningen, bör växelriktaren ha skydd och display.
(3) Överströmsskydd:
Det övervarande skyddet av växelriktaren bör kunna säkerställa snabba åtgärder när lasten är kortsluten eller strömmen överskrider det tillåtna värdet för att förhindra att det skadas av överspänningsströmmen. När arbetsströmmen överstiger 150% av det nominella värdet bör växelriktaren kunna skydda automatiskt.
(4) Utgångsgaranti
Omformaren kortslutning Skyddsåtgärdstiden bör inte överstiga 0,5s.
(5) Input Reverse Polarity Protection:
När de positiva och negativa polerna för ingångsterminalerna vänds, bör växelriktaren ha skyddsfunktion och visning.
(6) Blixtskydd:
Omformaren bör ha blixtskydd.
(7) Över temperaturskydd, etc.
Dessutom, för inverterare utan spänningsstabiliseringsåtgärder, bör växelriktaren också ha utgångsöverspänningsåtgärder för att skydda belastningen från överspänningsskador.
8. Startegenskaper
Karaktärisera inverterarens förmåga att börja med belastning och prestanda under dynamisk drift. Omformaren bör garanteras att starta pålitligt under klassad belastning.
9. Buller
Transformatorer, filterinduktorer, elektromagnetiska switchar och fläktar i kraftelektronisk utrustning genererar alla brus. När växelriktaren är i normal drift bör dess brus inte överstiga 80dB, och bruset från en liten växelriktare bör inte överstiga 65dB.
Posttid: Feb-08-2022
