Fotovoltaiska växelriktare har strikta tekniska standarder som vanliga växelriktare. Varje växelriktare måste uppfylla följande tekniska indikatorer för att betraktas som en kvalificerad produkt.
1. Utspänningsstabilitet
I solcellssystemet lagras den elektriska energin som genereras av solcellen först av batteriet, och omvandlas sedan till 220V eller 380V växelström genom växelriktaren. Batteriet påverkas dock av sin egen laddning och urladdning, och dess utspänning varierar kraftigt. Till exempel, för ett batteri med nominellt 12V, kan dess spänningsvärde variera mellan 10,8 och 14,4V (om detta intervall överskrids kan batteriet skadas). För en kvalificerad växelriktare, när ingångsspänningen ändras inom detta område, bör ändringen av utgångsspänningen i stationärt tillstånd inte överstiga ±5 % av märkvärdet, och när belastningen plötsligt ändras, bör utgångsspänningsavvikelsen inte överstiga ±10 % av nominellt värde.
2. Vågformsförvrängning av utspänning
För sinusvågsomvandlare bör den maximalt tillåtna vågformsdistorsionen (eller övertonsinnehållet) anges. Vanligtvis uttryckt som den totala vågformsdistorsionen av utspänningen, bör dess värde inte överstiga 5% (enfasutgång tillåter 10%). Eftersom växelriktarens övertonsström som utmatas av hög ordning kommer att generera ytterligare förluster såsom virvelström på den induktiva belastningen, om växelriktarens vågformsförvrängning är för stor, kommer det att orsaka allvarlig uppvärmning av belastningskomponenterna, vilket inte bidrar till säkerheten för elektrisk utrustning och påverkar systemet allvarligt. driftseffektivitet.
3. Nominell utfrekvens
För laster inklusive motorer, såsom tvättmaskiner, kylskåp etc., eftersom den optimala frekvensen för motorn är 50Hz, är frekvensen för hög eller för låg, vilket gör att utrustningen värms upp och minskar driftseffektiviteten och livslängden. av systemet. Utgångsfrekvensen bör vara ett relativt stabilt värde, vanligtvis effektfrekvensen 50Hz, och dess avvikelse bör vara inom ±1% under normala arbetsförhållanden.
4. Belastningseffektfaktor
Karakterisera växelriktarens förmåga att bära induktiva eller kapacitiva belastningar. Sinusvågsomriktarens belastningsfaktor är 0,7 till 0,9, och märkvärdet är 0,9. I fallet med en viss belastningseffekt, om växelriktarens effektfaktor är låg, kommer den erforderliga kapaciteten hos växelriktaren att öka, vilket kommer att öka kostnaden och öka den skenbara effekten hos växelströmskretsen i fotovoltaiska systemet. När strömmen ökar kommer förlusterna oundvikligen att öka, och systemeffektiviteten kommer också att minska.
5. Invertereffektivitet
Växelriktarens effektivitet hänvisar till förhållandet mellan uteffekten och ineffekten under de specificerade arbetsförhållandena, uttryckt i procent. Generellt sett hänvisar den nominella verkningsgraden för den fotovoltaiska växelriktaren till ren motståndsbelastning, under 80 % belastning. s effektivitet. Eftersom den totala kostnaden för solcellssystemet är hög, bör effektiviteten hos solcellsväxelriktaren maximeras, systemkostnaden bör minskas och kostnadseffektiviteten för solcellssystemet bör förbättras. För närvarande är den nominella verkningsgraden för vanliga växelriktare mellan 80 % och 95 %, och effektiviteten för växelriktare med låg effekt måste vara inte mindre än 85 %. I själva designprocessen för solcellssystemet bör inte bara högeffektiva växelriktare väljas, utan samtidigt bör systemet vara rimligt konfigurerat för att få solcellssystemets belastning att fungera nära den optimala effektivitetspunkten så mycket som möjligt.
6. Nominell utström (eller nominell uteffekt)
Indikerar omriktarens märkutgångsström inom det specificerade belastningsfaktorområdet. Vissa inverterprodukter ger den nominella uteffekten, som uttrycks i VA eller kVA. Omriktarens nominella kapacitet är när uteffektfaktorn är 1 (dvs ren resistiv belastning), den nominella utspänningen är produkten av den nominella utströmmen.
7. Skyddsåtgärder
En växelriktare med utmärkt prestanda bör också ha fullständiga skyddsfunktioner eller åtgärder för att hantera olika onormala förhållanden under faktisk användning, så att växelriktaren själv och andra komponenter i systemet inte skadas.
(1) Ingående underspänningsförsäkringstagare:
När ingångsspänningen är lägre än 85 % av märkspänningen bör växelriktaren ha skydd och display.
(2) Ingångskonto för överspänningsförsäkring:
När ingångsspänningen är högre än 130 % av märkspänningen bör växelriktaren ha skydd och display.
(3) Överströmsskydd:
Överströmsskyddet för växelriktaren bör kunna säkerställa snabba åtgärder när belastningen kortsluts eller strömmen överstiger det tillåtna värdet, för att förhindra att den skadas av överspänningsströmmen. När arbetsströmmen överstiger 150 % av märkvärdet bör växelriktaren kunna skydda automatiskt.
(4) Kortslutningsgaranti för uteffekt
Inverterns kortslutningsskyddsåtgärdstid bör inte överstiga 0,5 s.
(5) Ingångsskydd för omvänd polaritet:
När de positiva och negativa polerna på ingångsterminalerna är omvända, bör omriktaren ha skyddsfunktion och display.
(6) Åskskydd:
Växelriktaren ska ha åskskydd.
(7) Övertemperaturskydd, etc.
Dessutom, för växelriktare utan spänningsstabiliseringsåtgärder, bör växelriktaren också ha skyddsåtgärder för utgående överspänning för att skydda belastningen från överspänningsskador.
8. Startegenskaper
Karakterisera växelriktarens förmåga att starta med belastning och prestanda under dynamisk drift. Växelriktaren bör garanteras att starta tillförlitligt under nominell belastning.
9. buller
Transformatorer, filterinduktorer, elektromagnetiska strömbrytare och fläktar i kraftelektronisk utrustning genererar alla brus. När växelriktaren är i normal drift bör dess brus inte överstiga 80dB, och bruset från en liten växelriktare bör inte överstiga 65dB.
Posttid: 2022-08-08
